Hjorters kapell

Ett fint gammalt gotlandsänge hittar man vid Hummelbos och alldeles intill finns Hjorterianernas kapell. Hjorterianerna, 

uppkallade efter grundaren Jöns Hjorter, är Gotlands enda inhemska väckelserörelse, som var en väckelserörelse 

inom svenska kyrkan. Jöns Hjorter föddes i Näs 1820, yngst bland sju syskon. Som ung byggde Jöns tillsammans 

med två bröder en egen skonare, som fraktade slipsten från Burgsvik till fastlandet. Därefter arbetade han som 

snickare och var också en uppskattad fiolspelare vid glada tillställningar. Ingenting tydde på att han skulle bli en 

religiös ledare med en egen rörelse men i trettioårsåldern kom omvändelsen. Jöns hängde undan fiolen för gott 

och övergick till att läsa bibeln till långt in på nätterna. Han började hålla egna förkunnelser i hemmet vilket var olagligt 

eftersom konventikelplakatet gällde fram till 1858. Men myndigheterna såg tydligen mellan fingrarna i det här fallet. År 

1851 flyttade Hjorter med familj till ett ensligt beläget ställe på "Hjortersvägen" mellan Etelhem och Hejde. 

Han reste omkring och höll "förklaringar" och hans förkunnelse ledde till att många förändrade sina liv och blev "kristna" 

på riktigt. Hjorter var kritisk mot att kyrkan inte var tillräckligt krävande och intensiv men hans lära rymdes inom svenska 

kyrkan. Många försökte motarbeta rörelsen genom att t ex slänga in stenar genom fönstren under andakts-

stunderna. Flera gånger blev Hjorter hotad till livet och två gånger höll han på att bli ihjälskjuten. Efter sex år i Hejde 

flyttade Hjorter till Burs på uppmaning av två bursbor. 1857 lät han bygga en stuga vid Lindarve där han sedan bodde 

resten av sitt liv. I Burs och socknarna däromkring höll Hjorter möten i trånga och obekväma stugor. Ett eget 

kapell fick man 1860 och det användes som komplement till sockenkyrkan. Någon söndag då och då samlades hjorter-

ianerna där för mer långvariga gudstjänster än vad kyrkan hade att erbjuda. År 1868 började Hjorter verka genom det 

skrivna ordet och gav ut månadstidningen "Kornet" med en enda lång betraktelse i varje nummer samt en rad 

religiösa skrifter. Rörelsen försökte inte aktivt värva nya medlemmar men man tog gärna emot alla som självmant sökte sig 

till "de kristna vännerna". Däremot låg "hednamissionen" i främmande länder dem varmt om hjärtat. Jöns Hjorter var ganska 

sjuklig under sina sista år och avled 1874, endast 54 år gammal. Någon ny så stark ledare fick aldrig rörelsen, som ändå 

levde kvar i mer än hundra år. "Vännerna" levde tillbakadraget och stillsamt i enkelhet utan t ex blommor och gardiner i 

hemmet. Bland männen var vegamössan den enda accepterade huvudbonaden. Bland kvinnorna var det svart eller mörk 

schalett som gällde. Kläderna skulle vara svarta. Männen hade en högt knäppt väst med knuten vit halsduk instoppad. 

För att inte frestas till onödigt tal gick hjorterianerna i gåsmarsch till kyrkan med några meters mellanrum, tigande och allvarliga. 

Minnet av hjorterianerna lever kvar inte minst tack vare det lilla kapellet som förklarats som byggnadsminnesmärke. Kapellet 

användes också någon enstaka gång som gudstjänstlokal, ofta på Kristi Himmelsfärdsdag. 

Källa: Artikel av Roland Olsson i Gotlands Allehanda 2005.

Interior.jpg (166427 byte)

Interior2.jpg (141616 byte)

Orgel.jpg (153034 byte)

 

 

Tillbaka till hemsidan