TORPET I ASPBY

Landskapsblomma: Styvmorsviol  -  Landskapsdjur: Bäver

Landskapsfisk: Sik - Landskapsfågel: Gråspett

   

Här är jag född och uppväxt. Byggt 1934 av min farfar och inköpt 1938 av pappa.

 

Mamma Karin (15/10 1910-28/5 1992) & Pappa Ture (2/4 1907-23/10 1983) 1971.

 

 

torsåker.jpg (120162 byte)  mamma.jpg (74359 byte)  fika.jpg (65461 byte)  hela familjen.jpg (46793 byte)  matte a-k, ankie.jpg (71466 byte)      

                  Bild 1.                 Bild 2.                     Bild 3.                     Bild 4.                     Bild 5.                     

 

dans.jpg (85823 byte)  kortspel.jpg (68295 byte)  midsommar04.jpg (101007 byte)  Pappa fiol.jpg (123225 byte)  

                 Bild 6.                 Bild 7.                  Bild 8.                   Bild 9.               

 

 

 

                            Bildförklaringar                                                                                                                  Länkar

                            1.  Torsåkers kyrka                                                                                                                Hola folkhögskola

                            2.  Mor Karin. Bilden från midsommar 1989.                                                                      Vikingatiden i Ångermanland

                            3.  Midsommar 1987 Mamma, Britta, Lennart och jag själv                                                Torsåkers kyrka 

                            4.  Hela familjen samlad i vår lägenhet i Sollefteå 1972.                                                      Turistinfo om Höga kusten

                            5.  Mattias, Anna-Karin och Ankie 1972                                                                           

                            6.  Dans kring midsommarstången 1983                                                                             

                            7.  Kortspel 1983

                            8.  Midsommar 2004

                            9.  Pappa spelar fiol för Ankie och Helene från 1976

 

Gamla bilder från dia

G-B_klipper.jpg (148823 byte)  Mamma_Britta.jpg (139756 byte)  Lennart.jpg (126609 byte)  torpet.jpg (91991 byte)  Kusinerna2.jpg (92165 byte)

                            

 

Bild från Sandslåns sorteringsverk. Pappa står som 4:e från vänser i mittraden.

Bilden tagen omkring 1925-28.

Klicka i bilden för hög upplösning.

"Villan" på Sandö, Franz Berwalds hus

Vid en auktion 1850 inköptes Sandö av grosshandlaren Ludvig Petre. Petre, som vid denna tid var i
30-årsåldern, hade stora musikaliska intressen och var medlem i en krets affärsmän som brukade samlas till
intima små musikaftnar. Till denna hörde också grosshandlaren Albrecht Wallis och hans syster pianisten
Johanna Wallis samt den berömde tonsättaren Franz Berwald, "den ende i samlingen, som inte kunde räknas
till amatörerna". Berwald var vid denna tid 54 år gammal och hade varit bosatt i Wien samt vistas på långa
resor i Paris, Bayern och Österrike. Då Berwalds ekonomi nu var dålig, beslöt grosshandlare Petre att inrätta
en direktörspost vid Sandö och erbjuda denna åt Berwald, vilket denne tacksamt accepterade. Han tillträdde
tjänsten undet loppet av 1850. "Ehuru helt främmande för glasblåsning och mera van att dirigera en
filharmoninsk orkester i Wien än ett norrländskt industriföretag gick Berwald på ett förträffligt sätt i land
med de uppgifter, som väntade honom." Petre avled redan den 7 maj 1852 i Stockholm, endast 34 år
gammal. Följande år, 1853, inköptes Sandö av grosshandlare Wallis och förvandlade inom några få år
Sandö till Ådalens förnämsta industricentrum.

Det var endast under sommaren och hösten som disponent Berwald vistades på Sandö. Vintrarna tillbragte
han allt fortfarande i huvudstaden bland sina musikvänner. Vid norrlandsresan på våren åtföljdes han av sin
hustru Mathilde Scherer från Köningsberg, som han hade gift sig med i Wien 1841, och sonen Hjalmar,
den blivande ingenjören, som kommit till världen 1849 i Wien. Familjen hade till bostad fått sig anvisad
vänstra flygeln, från huvudbyggnaden räknat. Med behållande av den gamla rumsindelningen hade den
reparerats och byggts till.

"Villan" och Hyttan på Sandö före 1888

För att Berwald skulle få det litet bekvämare under sina besök på Sandö, föreslogs det, att man skulle bygga
ett särskilt hus för hans räkning. Det var inte Berwalds mening, att det hela skulle bli så storslaget som det blev,
med Wallis hade en annan syn på saken. Vid sidan av de tre insdustrianläggningarna, glasbruket, sågen och
ölbryggeriet, kunde Sandö uppvisa en herrgård, vars make man aldrig skådat i Ådalen. I våra dagar framstår
nog "Villan" - det var det gängse namnet på Sandö - som en rätt funkisbetonad byggnad med stora glastäckta
verandor, men det mer romantiska femtiotalet ville gärna påskina, att gården var byggd i någon tysk borgstil.
För Ådalbefolkningen blev den i varje fall en upplevelse, något nytt som kom diskussionens vågor att gå höga.
Mer än det yttre var det kanske den originella inredningen, som konfunderade. Uppfört i inte mindre än tre
våningar innehöll huset ett betydande antal rum, däribland två salar, en mindre och så en större, Pelarsalen,
dekorerad i någon sorts gotisk stil med 24 kolonner och närmast avsedd som kyrka och musiksalong, en
hyllning till vännen-tonsättaren. Såväl golv som väggar i den senare salen voro oljemålade, väggarna i
valnötsfärg, och i taket bildade de kors och tvärs lagda träbjälkar små kvadratformade fördjupningar, i vilka
rundsvarvade tappar voro anbragta. Allt detta arbete hade utförts av svarvare, som särskilt tillkallats från
Stockholm. För övrigt upptogs huset, för att citera en samtida skildrare, av "åtskilliga rum, skrubbar,
korridorer, alkover och smyghål, det ena inte likt det andra", ja, får man tro en annan berättare, var huset,
i trots av den förnämlige arkitekt, som lär ha signerat det, så fantastiskt och opraktiskt inrett, att ägaren, när
han till slut skulle taga det i besiktning, inte fann någon lämplig sängplats annat i tjänstepersonalens avdelning.
Från tornkammaren, dit en trång spiraltrappa ledde, hade man en ståtlig utsikt över den kringliggande nejden,
främst då Lugnviks Strand och Klockestranden och det smala sund, som skilde denna från ön. Här på älven var
det, som kreturen färjades över, när de skulle till fastlandet på bete. Och i vackra sommarkvällar, då
ladugårdsflickorna rodde samma väg för att mjölka, brukade de roa sig med att sjunga nedan angivna, av
ingenjör Berwald enkom för detta arbete upptecknade låt.

Berwald lämnade Sandö 1858 och några år senare, i januari 1862 brann sågverket och bryggeriet jämte hela
plank- och brädtillverkningen. Man lyckades den gången rädda glasbruket.

Midsommarhelgen 1888 brann Sandö på nytt. "Hemskt såg det ut", skriver Härnösands-Postens referenter
i en artikel, daterad den 28 juni, "hvar man i går kväll reste i vår annars så vackra ådal.... Det täcka Sandö
företrädde nu efter branden en dyster anblick. En mängd skorstenar reste sig i höjden, allt brännbart i närheten
var spårlöst försvunnet, kajen afbränd och därinvid små lämningar af uppbrända fartyg och pråmar....

Vid sågverket anlades en ny brädgård i anslutning till det räddade såghuset, förvaltarbostaden och andra
nedbrunna gårdar ersattes med nya. Vid glasbruket gällde det framför allt att få den nya hyttan med alla dess
småhus samt magasiner och dyligt i ordning. Mitt i tallskogen och med vacker utsikt över älven ned mot
Sprängsviken byggdes samtidigt för disponent Lewerentz´ räkning en ståtlig bostad. Det enda av de
förstörda husen, som inte återuppbyggdes, var Berwaldska "Villan". Den tillhörde en svunnen epok.

Källa:
Ådalen: N.H.Qvist
Sandö Glasbruk 1750 - 1928: Torbjörn Fogelberg

 Statyn i Sandö

 

Åter hemsidan