Dopfunten i Väte kyrka
Dopfunten är från 1100-talets andra hälft och anses vara utförd av den anonyme stenmästaren Byzantios.
Byzans var det medeltida namnet på Konstantinopel. Man menar att Byzantios hämtat sina
förebilder därifrån. Jämför dopfunten i Hejde kyrka.
1. En kentáur, en fantasivarelse, till hälften människa, till hälften häst. Kentauren brukar vara en symbol för de onda makterna.
2. En jägare med pilbåge och lur, klädd i en knälång kjolliknande rock.
3. Simson och lejonet. Simson var enligt Gamla testamentet en mycket stark man, som bland annat besegrade ett lejon.
Simson tolkades av den kristna kyrkan som en förebild till Kristus. Lejonet får här symbolisera de onda makterna.
4. En ängel.
5. En påfågel, symbol för högmod.
6. En sfinx, korsning ellan kvinna och lejon, med vingar. Är antagligen en symbol för de onda makterna, som dopet skall frälsa ifrån.
7. Växt.
8. Törutdragaren, en sittande man som drar ut en törntagg ur ena foten. Framför honom står en kvinna.
På dopfuntens fot finns fyra ansikten, två lejon, en vädur och en människa.
De blickar ut i olika väderstreck. Likheten med vattenkastare av det slag man kan se på exempelvis Visby domkyrka
beror på att de vill erinra om de fyra paradisfloderna, som rann upp i Edens lustgård. De är en påminnelse om
dopfunten som det kristna livets källa. Källa: Folder i kyrkan
Foto: A. Söderlund 2010